Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket att han ser en smula ljust på tillvaron. Plötsligt
stramar han upp sig i yrkesställning, han nyper barnet hårt i
armen, sluter ögonen som en blind och sträcker fram hatten.
Ty se, en elegant bil har stannat utanför porten. I bilen
sitter en likaledes mycket elegant dam ej så lite bedagad men
ungdomlig nog för att efter förmåga flirta med den unge
man som sitter vid hennes sida. En flirt som dock studsar
mot den unges ytterst kyliga korrekthet. De stiga ur bilen och
gå in i porten. Damen försummar ej att ge sin skärv åt den
stackars jämmerlige tiggaren vars uppsyn rör henne och med
yttersta fingertopparna av sin behandskade hand, klappar hon
den lilla på huvudet.
Den tjocka kärringen från vattenbäckenet är just i färd med
att stiga in i sin portgång då åsynen av det förnäma besöket
hejdar henne. Hon ställer skyndsamt tvättkorgen åt sidan och
sig själv i ödmjuk parad, lägger om det ilskna
bulldoggsansiktet i fromma och smilande veck. Den förnäma damen gör
henne också den äran att stanna och tilltala henne. Hon tar
upp ett kort på vilket en adress är skriven och frågar kvinnan
om hon gått rätt. På kortet står: Linnesömmerskan Matilda
Inger, X-gatan 178, 1 tr. över gården. Kvinnan nickar, men
hennes söta leende blir tämligen surt då den förnäma damen
säger:
- Hon ska ju vara så kolossalt fattig och sjuk, inte sant,
kära vän?
Med en igenbiten ilska som döljs bakom det mest
smärtifyllda leende svarar kärringen:
- Å nog känner jag dom som har det mycket, mycket värre,
ska lilla nådig fröken tro!
Lilla nådig fröken tar nådigt emot tilltalet, klappar till och
med kärringen på axeln, tar sin unge kavaljers arm och stiger
rysande men beslutsamt in i trappuppgången. Varpå
ögonblickligen ett flertal av gårdens invånare samlas kring kärringen,
soutenören, slinkan, de båda kortspelande pojkarna och
meningsutbytet blir livligt, minerna listiga och flinet allt bredare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
