Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor hennes ängslan än var under herr Wunderwalds käpp så
är den än större nu då hon väntar sin dom. Och den kommer:
- Inga bröst! Inga höfter! Ben som en kråka! Och så
kommer du och talar om talang! Nej, dra för hin i våld...!
Då blir hon närgången den lilla, tigger och ber, törs kanske
inte komma hem med en så hård dorn. Men herr Wunderwald
ger henne en knuff så hon är färdig att falla och då allt hopp
ändå inte tycks vara förjagat från det ömkliga lilla ansiktet,
väger han betydelsefullt sin fruktade käpp i handen. Och
äntligen lämnar hon honom i fred, äntligen slinker hon ut genom
dörren, grå som en råtta, sliten, dum, hopplös, slö.
Men herr Wunderwald har det sannerligen inte heller för
trevligt och söker förgäves sin tröst i muggen, river sig
försiktigt i det väl pomaderade håret, suger på läpparna och
skakar på huvudet. Brrrrr! Ett sånt liv! Så fastnar hans
kringflackande blick vid fönstret, han hör någonting, ett skratt,
ett alltför vackert! Nu vill han också se varifrån det kommer
han reser sig, tar några steg på tå, stannar, glor.
Han ser den Blinde och Merethe. Det är hon som har
skrattat, det är hennes vackra ansikte som lyfts mot solen,
hennes vita skuldror som skimra. Och herr Wunderwald
fastnar i angenäma tankar och drömmar, tungspetsen glider
fram och tillbaka över läppen, ögonen slutas kisande som
ögonen hos en katt då den gassar sig i solen med en fågel
på ej alltför långt - ej alltför långt avstånd.
Då det förnäma paret nu kommer ut på gården mötas de
av en herre klippt ur en visserligen förlegad modejournal. Det
är herr Wunderwald, som med en dansmästares hela elegans
hälsar den åldriga damen i förbigående. Hon skänker hans
dock rätt prydliga figur en blick genom lornjetten. Herr
Wunderwald kastar en lätt slängkyss efter henne och stiger in i
fru Ingers trappuppgång. Men den förnäma damen stannar
mitt på gården, hejdad av en syn som upprör henne och som
hon skarpt lornjetterar. Det är flickan med de nakna axlarna
och det vackra leendet som alltjämt står vid fönstret och vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
