Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salongen. Så upptäcker han ett bord med endast en gäst, en
ung man som sitter där med huvudet mellan händerna,
tydligen fullständigt oberörd av vad som försiggår på scenen.
De båda unga männen komma nu fram till hans bord. De fråga
om de få ta plats och då han inte tycks höra dem, vidrör den
ena hans axel. Den unge mannen spritter till och jakar med
ett skyggt leende och de båda se nu med häpnad att han
är blind.
Framför den slutna ridån står herr Direktören själv i frack
och harangerar som konferencier publiken. Han utropar det
nya styckets namn:
- Den lyckliga enleveringen! Colombine - Merethe
Wunderwald!
Ridån dras åt sidan för en liten lustig takkammare i
Bidermanstil. I en länstol sitter en gammal dam, klädd och utstyrd
i samma stil, och sover. En dörr öppnas och Colombine
kommer in, trippar som en docka bort till den gamla, betraktar
henne i det hon står i en dockas ställning med till hälften
lyfta armar. Och konferenciern sjunger sin kuplett:
Lilla Colombine älskar ju sin mor
mer än någon tror, mer än någon tror
men i hennes hjärta bor
ännu en amour, ännu en amour!
I kulissen står herr Wunderwald på spänn, oron håller hans
begynnande rus tillbaka.
På scenen trippar Colombine med samma dockaktiga
rörelser fram till fönstret under det att konferenciern fortsätter
kupletten:
Älskarn heter visst Pierrot
Colombine lätt på tå, lätt på tå
öppnar fönstret för Pierrot...
Pierrot har hoppat in genom fönstret och de båda stå nu
ett stycke från varandra och kyssas med framåtsträckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
