Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Merethes kavaljer drar sig diskret åt sidan och den förnäma
Tantens leende blir betydligt mattare än nyss. Ja, en viss
otålighet blir tydligt skönjbar i hennes sätt att vara. Som väl
är tas hennes uppmärksamhet i anspråk på annat håll. En
äldre hovman blir hennes kavaljer och sedan hon tämligen
kyligt nickat åt Merethe går hon vidare vid hovmannens arm.
Merethe förefaller att vara smickrad av den furstliga
uppmärksamheten. Åtminstone besvarar hon den med strålande
leenden. Det är möjligt att det ligger en smula trots i hennes
sätt, ty hon ser förvisso att Tanten och hennes omgivning inte
med något vidare vänligt intresse iakttar hennes och Höghetens
konversation.
Hans Höghet däremot har uteslutande ögon för sin moitié
och han säger henne något varmt viskande, som i Merethes
ansikte framkallar ett spotskt leende då hon svarar:
- Jag är oändligt tacksam för Ers Höghets beskydd, men
uppriktigt sagt så behöver jag det inte.
Högheten biter sig i läppen, men övervinner genast sin
förtret och blir samma förbindliga kavaljer som nyss. Icke så
Merethe. Hon dröjer som i tankar och säger slutligen på en
gång trotsigt och vemodigt:
- Jag hade en gång en vän och beskyddare - en blind
musikant!
Trots sin världsvana har hans Höghet en smula svårt att
undertrycka sin förvåning över jämförelsen, men Merethe
märker det inte utan fortsätter:
- Mig lände det till lycka, men honom kostade det livet.
- Sen dess har jag beskyddat mig själv!
Det vemodiga minnet förjagas av den trotsiga, självsäkra
känslan av egen kraft, och käckt och en smula utmanande
betraktar hon Hans Höghet, som emellertid är situationen
fullständigt vuxen. Han beundrar fru Merethe i högsta grad,
men denna beundran gäller inte hennes självsäkerhet. Dock
förstår han att göra sitt intresse så allvarligt, vördnadsfullt
och förtroligt som möjligt då han säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
