Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Olsson beslutar att fortsätta sina efterforskningar. Hon
går bort till dörren, som står lite på glänt, hon lyssnar, hon
försöker kika genom gläntan, hon knackar helt försiktigt och
ej utan synbar oro, hon lyssnar åter, hon funderar med hakan
stödd i handen, så blir hon fantastiskt arg och trummar en
revelj på dörren, öppnar den resolut, stiger in, drar upp
gardinen och - drar en lättnadens suck som övergår i ett
ganska moderligt leende. I sin säng ligger hennes skyddsling,
löjtnant Sten van Loo. Bädden förefaller något oordnad men
åtminstone för tillfället kysk. I alla händelser skall den unge
mannen väckas, vilket inte faller sig lätt. Den sömndruckne
mumlar: Gudomliga lilla sötnos, ge mig en kyss! - Och han
vänder sig från väggen, småler ömt och slår sakta upp ögonen
- som likväl åter slutas utan vidare vällust. Han säger:
- Nej, titta på gumman - då mister armén offensivandan
och söker betäckning.
Och han rullar åter mot väggen med täcket upp över öronen.
Det kan behövas - men hjälper inte. Gumman är besluten
att väcka honom till sina plikter och sina synders besinnelse.
Så tar hon då ett jakthorn från väggen och med kinderna
uppblåsta som domedagens änglar stöter hon i basun.
- Åhå ja ja, suckar löjtnanten. Friden är slut Han sätter
sig upp och gnuggar ögonen.
Domedagsängeln åter tar efter basunen till med predikan.
Tänk vad han var rar förr i tiden! Och hur har inte de
usla kvinnfolken skämt bort honom!
Då sätter sig herr löjtnanten indignerad upp och slänger
käft med gumman, yttrande:
- Hon har ingenting att säga, Olsson! Hon var en av de
första kvinnorna i mitt liv och hon bar mig på sina händer,
gamla kelegris!
Ack, de ljuva minnena! Gumman blir ju lite rörd men
harmen tar åter makten och hon håller en spegel framför den
unge mannen! Må han se verkan av ett lastbart leverne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
