Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skräckslagen nästan. Och detta tål hon, överger honom inte? Hon
svarar honom bäst med sin kropps och sin själs obotliga
trötthet. Vad ska hon göra? Vart ska hon gå? Hon har intet
hem, ingen släkt, ingen vän. Inför denna hjälplöshet flammar
den unge mannens ridderlighet upp, väl ock en öm låga som
snabbt tänts av den vackra flickan, men dämpats av hänsyn
till hennes ställning. Varför får han inte vara hennes vän?
Varför kan hon inte följa honom? Han har själv ingen att
hålla av... Hon skakar vemodigt på huvudet, har för länge
sen mistat tron på någon som helst lycka.
Satyren har kommit fram till bersån och väckt det
kärleksdruckna paret med sitt skratt. Han gratulerar dem till deras
lycka! Tösen, först skrämd, lugnar sig snart, men sergeanten
är sårad av gubbens flin. Plötsligt upptäcker han något -
och nu är det hans tur att skratta. Vad åt? undrar gubben
och vänder instinktivt blicken mot huset. Gnistan har tänt
blånorna! De båda unga där uppe ha slutits i en lidelsefull
omfamning, så bedövande att de icke ens tänka på fönstret.
Den gamle står ett ögonblick med gapande mun, så brister
han i ett hejdlöst skratt, skrattar tills han tappar både butelj
och glas. Men de unga där uppe ser intet, hör intet. Och då
nu omfamningen långsamt löses, är den gamle ren på väg
uppför trappan. Han stiger in i salen. Han talar lugnt och
leende. Han har ingenting sett.
Det ser alltså ut som om aftonen skulle förflyta behagligt.
Tyvärr kommer strax därpå befallning från »krigsledningen»
att van Loo omedelbart skall infinna sig i högkvarteret för att
mottaga instruktioner för en nattmanöver. Återstår således
blott att tacka värdfolket och taga avsked. Genom en lycklig
slump - eller någonting annat - får de båda unga åter några
sekunder för sig själva, så många att han hinner tillviska
henne några ömma och tröstande ord. Knappt har han dock
lämnat sitt värdfolk, förrän han blir offer för en
fruktansvärd oro. Mimmi stjäl sig till ett samtal; hon berättar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
