Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och i vattenbrynet leka barn och vuxna med gummibollar
och gummidjur, föga simning och mycken kurtis. En ung dam
är särskilt uppvaktad av kavaljererna. Van Loo låter kikarn
gå från grupp till grupp, men när den hunnit till den unga
damen tvärstannar den. Han håller den länge framför ögat.
Så låter han den långsamt sjunka. Ett svagt, försmädligt löje
tänds och slocknar. Han vänder på huvudet åt det håll
betjänten gick. Nu vet han vem han är - den kujonerade gamle
betjänten från herrgården.
Ty, den glada damen på stranden är ingen annan än hans
dystra och förgrämda lilla väninna Helen. Det glada sällskapet
drar sig uppåt stranden på väg till hotellet. Hon kommer med
en ung herre vid sin sida. Det ser rätt förtroligt ut. En man
nummer två kanske, eller en älskare, tänker van Loo där han
sitter kvar på sin lilla kulle och väntar på vad som skall ske.
Han beslutar sig för att gå innan hon sett honom - men det
gör hon tydligen just nu. Hon hajar till ett ögonblick,
fortsätter lugnt sin väg framåt och van Loo står kvar. Han vet
inte rätt om han skall hälsa eller ej. Det kanske inte är
angenämt för den glada unga änkan att bli påmind om den
tragiska händelsen eller den kortvariga amouren som slutade
så dystert. Han för handen mot hatten men låter den sjunka.
Hon blir själv den avgörande. Hon har betraktat honom
oavvänt, men när hon kommer på hälsningshåll vänder hon sig
helt åt sin kavaljer och är fullt upptagen av sin flirt. När
hon gått ett steg förbi van Loo stannar hon helt omotiverat
ett ögonblick och säger till sin kavaljer:
- Tyvärr är jag upptagen hela eftermiddagen - jag skall
träffa en mycket kär vän.
Van Loo tar det nästan som en pik åt honom. Vänner tycks
hon inte sakna, tänker han, och småler en smula beskt och
melankoliskt. Han går flanerande utmed stranden, ensam i
folkvimlet. Äldre människor sitta och titta på de yngres
vattenlek. Där sitter bland många andra den utpyntade damen. Van
Loo passerar tätt bakom hennes uppspända parasoll. Men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
