Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marcella tar plats vid hans sida. Farfar Torriddu tar plats på
pallen längst till höger och sedan i rad änkan, Tonio, hela
släkten Potenzano: sist tar Ruggiero med tvekan sin plats och
blir sålunda granne till Marcella. Framför altaret står prästen.
En efter en stiga män och kvinnor fram, kasta efter en hastig
knäböjning sina blommor framför altaret. Efter ett par
ögonblick reser sig Fabricio och går hastigt ut ur kyrkan. Ruggiero,
som de andra med huvudet sänkt i bön, lyfter det nu långsamt
och vänder ansiktet mot Marcelia, så ock hon mot honom.
Några sekunder se de varandra in i ögonen, allvarliga, utan
leende. Så sänka de åter sina huvuden i bön och framför
dem växer en kulle av blommor. Farfar Torriddu stiger upp,
änkan, Tonio, alla utom de båda som knäböja sida vid sida
glömska av allt annat än just detta: att de knäböja sida vid
sida. Den gamle prästen, som står i bön framför altaret,
vänder sig nu om och då han ser att Marcelia och Ruggiero, de
forna lekkamraterna, glömt sig kvar, småler han. Men tiden
för processionen är inne. Han vidrör Ruggieros skuldra.
Men under tiden har Fabricio utanför kapellet och med dess
mur som skrivplan på ett visitkort skrivit några ord, som han
med mysande tillfredsställelse genomögnar. Nu ställer han sig
till vänster om porten, på lur. En del av församlingen
strömmar ut, leende, livlig. Det är en högtidlig procession, och en
högtidlig procession är ett folknöje. Så kommer prästen och
korgossarna med sina rökelsekar, så en skara urgamla gummor
och unga flickor, så kommer då den höga helgonbilden på sin
bår. Vid vänstra framskackeln går Ruggiero, vid bakskackeln
Luigi. Han upptäcker Fabricio, ser också att han håller ett
papper i hand. Följer så den långa slöjan och tärnorna, längst
till vänster Carmela. Fabricio böjer sig fram och räcker fram
papperet, smugglar in det i den slöjbärande handen.
Då vänder sig Luigi snabbt om, han ser Fabricio helt nära
Carmela, hand snuddar vid hand, han tar ett steg emot dem.
Och armar höjas, händer vridas, munnar ropa! Helgonet
vacklar! En av bärarna har släppt sitt grepp! Helgonet faller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
