Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ögonblicket halva världen. Hon slår armarna kring hennes
hals. Men Marcella mottar smekningen om icke med motvilja
så åtminstone med stark kyla. Hon gör sig lös och går bort
till den gråtande gossen, tar honom på armen, går mot dörren.
Don Fabricio ser från den ena till den andra, från hustrun
till systern. De båda kvinnorna handla lugnt och beslutsamt,
de fråga honom icke om råd och begära ej hans tillstånd.
Nu åter är den gröna sluttningen utanför klostret fylld av
de vanliga gästerna och än flera. Men den tålmodiga, lugna
väntan som härskade där i går är borta. Oro driver dem och
häver dem som i vågor upp mot klostrets obevekligt stängda
port. Och ej heller i klostret råder lugn. Cardinalvicarien har
åter en rådplägning med den förstockade priorn, och börjar
redan förlora något av sin kallblodighet. Folkmassan växer
från minut till minut. Skall undergöraren föras bort, måste
det ske snart. Monsignore sändes att hämta honom. I gångarna
tassa munkarna omkring, jagade av oro och nyfikenhet. Vad
skall hända innan sol gått ned? Den ende bekymmerslöse
är all denna oros upphovsman. Han sitter som i går på
klostergårdens stenbarriär, solar sig, småler. Monsignore kommer
fram till honom, även han småleende, blid och hövlig. Han
framför befallningen men Ruggiero skakar på huvudet, svarar:
- Hans eminens får ge sig till tåls. Det är min sista dag
och jag väntar gäster.
- Gäster? spörjer monsignore, sätter sig bredvid honom.
Är det fråga om ett nytt underverk?
Ruggiero ler. Men, plötsligt blir han allvarlig, så hotfullt
allvarlig att även monsignores kyliga leende slocknar. Och
Ruggiero svarar:
- Ja, monsignore, ett mycket stort underverk. Jag skall
pröva, om sanningen blir trodd blott därför att den är
sanning. Sker det undret, monsignore, skall jag prisa Gud
mäktigare än den herre, som förvillar sinnena och låter
blodfläckade händer läka och hela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
