Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni ha äran att stå som ett varnande exempel för ungdomen.
Så går det den som plågar djur och människor.
Han ställer de båda skomakarlärlingarna på vakt vid
pumpen och uppmanar dem att ta fram sina klockor, vilket de
flinande göra. En del av folket troppar av och Jules kliver
med värdighet tillbaka uppför sin stege. Ungarna defilera förbi
fången, som är nära döden av ilska. Vakterna ingripa snabbt
och eftertryckligt om någon av de halvstora lymlarna vill
genera fången. Det hela är en bild av hög samhällelig moral
Och gojan flaxar och förkunnar: Lycklig lott att människa
vara! Ha, ha!
Men när domaren-moralisten inträder i sin blygsamma
kammare mottas han av en överraskning - han mötes av Lisbet
och hunden! Tyranniets båda offer ha kommit för att tacka
sin räddare. Det är sannolikt att Lisbet i violinistens dåd ser
ej blott utslag av en ädel rättskänsla utan fast mer verkan
av en öm känsla för hennes nätta person. Hunden får
emellertid gå i bräschen, sitta vackert, räcka tass och slicka hand.
Sen blir det hennes tur. Med kvinnlighetens och tacksamhetens
rätt slår hon armarna kring Jules’ hals. Inte ont i det -
smakar bra, som smakar gott! Men omfamningen börjar bli lite väl
passionerad för att vara eldad blott av tacksamhet! Än sen?
Är inte flickan söt och rar? Jo visst. Men det är ju det
underliga i saken - att alla söta och rara flickor inte är »lika bra».
Inte när man är kär! Man kan formulera denna egendomliga
psykofysiska lag så här: Lisbet är söt och rar men Sybil är
- Sibyl. Situationen blir prekär, pinsam. Ty han får ju inte
såra den lillas känslor alltför bryskt! Än pinsammare skulle
han finna läget, om han visste, vem som nu tveksam och
brydd smyger sig uppför trappan, fram till hans dörr -
Sibyl! Ren lägger hon varsamt handen på låsvredet, lyssnar.
Hon hör Lisbets röst! Missräkningen är stor men den mildras,
ty Jules’ vänliga men allt kyligare fraser tyda knappast på
ett kärleksmöte. Handen fattar åter vredet. Då händer det
förskräckliga! För att komma upp ur kärleksvågen tror sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
