Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omaka par, med dem går han fram mot det festliga bordet.
Skräddarfar kilar efter och rättar på rocken. Och festen
förlöper festligt. Men festens hjälte verkar så småningom
alltmera förströdd - han ser sig till höger och vänster, spejande
- han lyssnar förströdd till »orkesterns» musik som stundom
blir så kakafonisk att de mera finkänsliga hålla för öronen
under det att barnen eggas till krigsdanser. Det är
skomakaregesällens instrument som krånglar och till sist måste han
bekymrad ge tappt, sägande:
- Här är något på tok - hon vill inte!
Begabbad av kamraterna slinker han ut i porten för att
bättra på. Jules vänder sig till Lisbet, som redan blivit en
smula tyckmycken. Han säger:
- Säg mig - säg mig - var är Sibyl?
Flickans surmulenhet blir ännu beskare då hon svarar:
- Antagligen följde hon herr Wunderlich. Hon är ju hans
favorit.
Hans favorit? Det kan förklara mycket. I alla händelser
ger det honom mycket att tänka på.
Men det stämmer inte med sanningen. Sibyl har smugit sig
upp i Jules’ rum, hon sitter vid hans träbord och skriver på
baksidan av ett sönderslitet kuvert med blyerts. Hon skriver:
Älskade vän! Nu vet jag att det är Lisbet du håller av. Inte
mig. Vem kan hjälpa det? Inte du, inte jag. Så får vi gå var
sin väg och göra det bästa utav det så kallade livet. Din Sibyl.
Hon läsen Hon tar papperet och fäster det vid
huvudkudden. Plötsligt faller hon på knä vid sängen, hon griper kring
kudden, hon gnider sin kind mot den, hon kysser den och
hon brister i hejdlös gråt.
På gården nedanför står skomakarn själv och harangerar
gästen - både i rörande och humoristiska ordalag kan man
förstå att döma av tårar och skratt. Alltjämt är gästen
förströdd. Så tycks han lyssna till något, som de andra icke höra.
Han gör till och med en tystande gest och till allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
