Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kom till mig i afton så kan vi talas vid!
Herr Wunderlich går med sitt nyförvärv — raka vägen till
en instrumentmakare. Han vill ha fiolen värderad. Mäster
synar den noga och nämner ett värde som överstiger
Wunderlichs djärvaste förväntningar. Och han tillägger:
— Vill ni sälja så har jag kanske en spekulant.
Visst vill han sälja! Men han tar sig en funderare. På grund
av vissa orsaker vill han inte ställa sig alldeles utan
instrument. Han köper det billigaste som står att uppdriva, lägger
det i lådan och lämnar dyrgripen kvar hos instrumentmakaren.
Kvällen kommer. Sibyl väntar i det längsta vid porten till
bakgården. Hon kommer, hon går, hon vänder tillbaka, hon
går förbi och vänder åter. Äntligen fattar hon det svåra
beslutet. Hon smyger över gården. Lyckligtvis är den tom,
ingen ser henne. Hon tittar in genom herr Wunderlichs
fönster. Även rummet är tomt, men på ett bord står fiollådan.
Hon stiger in i förstugan och knackar på dörren. Intet svar.
Då tar hon i låsvredet — dörren går upp. Hon stiger
försiktigt in. Det andra rummet befinnes också tomt. Rådvill
stirrar hon sig omkring. Så får hon en idé som skänker henne
utomordentlig lättnad. Hon tar upp fem tior och lägger dem
på bordet, så tar hon fiolen för att gå.
Emellertid har herr Wunderlich hela tiden följt hennes
vandring, först gömd bakom soptunnorna, sedan vid fönstret.
Hans öppna rum har tjänstgjort som råttfälla. När nu råttan
skall smyga sig bort med sitt byte framträder herr
Wunderlich och stöter henne tillbaka i rummet. Han är fruktansvärd
i sin rättmätiga vrede. Hon har velat bestjäla honom! Åt de
futtiga lapparna på bordet hårskrattar han och säger med en
viss sanning att Jules’ fiol är värd det femtiodubbla —
viseligen aktande sig att nämna att sagda fiol ej finns i lådan.
Men nu skall hon se, vem hon stungit haver! Nu skall hon
göra sin fine fiolspelare sällskap i fängelset! Så hotar och
domderar den förfärlige herr Wunderlich tills knäna inte
längre bära den skrämda flickan. Då anslår han mildare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
