Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glänt». Han står vid dörrspringan, ryggen stödd mot väggen.
Han gör inte stora rörelser men hans huvud och så småningom
hans händer smeka de toner han lyssnar till. Han sluter
ögomen, och ansiktets muskler som stelnat och spants vekna,
och vila...
Provspelningen är över. Impressarion anser sig kunna varmt
gratulera sin skyddsling ehuruväl han inte är någon entusiast
av det livliga och fladdrande slaget utan snarare en solid
businessman. Desto livligare äro herrarna av orkestern. Men
var är kapellmästaren? Jo, han kommer. Han kommer genom
korridoren - har varit några minuter i sitt rum. Butter och
tvär träder han in i salen, händerna på ryggen. Jules och
impressarion komma båda emot honom och båda lika
förväntansfulla. Men den buttre gamle herrn säger:
- Så dåligt har du inte spelat på länge, Jules. Du har legat
av dig. Men kanske beror något på instrumentet... Och den
buttre gubben tar fiolen ur hans hand och räcker honom en
annan, som han hållit bakom ryggen. Den rätta...
Lisbet har besök - Sibyl. Även för en skygg och stolt tös
kan sorgen bli så tung att hon måste anförtro sig åt en vän.
Och vem är väl hennes vän om inte kamraten Lisbet. Så har
hon då förtalt morgonens händelser för väninnan, sitt gagnlösa
offer, den älskades förakt, sin olycka. Till sist har hon kastat
sig framstupa på sängen och brustit i gråt. Väninnan söker
trösta men Sibyl hör ej till dem som låta sig tröstas. Finns
det något som kan hålla henne uppe så är det hennes stolthet.
Hon tar sig samman. Hon ber väninnan att ej oroa sig för
hennes skull och att ingenting röja för Jules. Så går hon.
Lisbet står vid fönstret och vinkar farväl åt kamraten, som
hon nu ser för sista gången. Plötsligt rycker hon till och
styvnar i en viss ångest. Hon har upptäckt Jules på gatan.
Ska de båda åter mötas? Blir det kanske en förklaring, en
försoning? Hon behöver inte oroa sig. Musikanten som nyss
firat en triumf, ser ut som om han komme från ett nederlag.
Han går om Sibyl - ett tjugutal meter blott - men ser henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
