Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men på en landsväg långt därifrån rusar en bil fram med
rasande fart, snabb som stundom ödet. Vem som sitter i
den se vi ej, och liksom alla katter äro grå i mörkret, så
är alla limousiner grå i landsvägsdammet. Så mycket se vi
dock, att odjuret är livsfarligt för den fredliga befolkningen.
Det skymmer, och pojken måste ge sig åstad med knytet
på en käpp över axeln. Han följs till grinden av bock och
gårdvar och Grålle och gåsaflocken och husbond själv. Det
blir ett ömt farväl.
Så är då bonden ensam på sin gård. Han stiger in i sitt hus.
Vid närmare påseende är rummet rätt egendomligt
möblerat. Här finns några vackra saker, som man måste undra över
var de kommit ifrån. De passa bättre i ett slottsgemak än i
denna fattiga stuga. Och på en vägg hänger en tavla av
Chateau Tour d’lvrogne, tydligen ett fotografi av den tavlan,
som väckte syster Rosalies uppmärksamhet i Hotel de Luny i
Paris. Det finns ett annat foto i bondens sovrum, som också
väcker en smula nyfikenhet. Det föreställer en häst och
på dess rygg en liten pys. Nedtill står skrivet: Grålle och
Robert vid fem års ålder. Hästen har fin mundering, och
pysen är utstyrd som - en liten markis!
I sovrummet finns också en gammal fin chiffonier.
Framför den sätter sig Jean och stöder huvudet tungt i händerna.
Och på vägen, ett stycke från gården larvar Pierre med
släpande tunga steg, som bli allt tyngre och tyngre. Till
sist stannar han. Så vänder han plötsligt helt om på klacken
och börjar vandra tillbaka den väg han gått. Hans steg bli
lättare, snart halvspringer han, så dansar han av fröjd, och
när han hunnit fram till ladan igen dyker han på huvudet
in i höet och beslutar sig för att här invänta morgondagen.
Ty det kan ju tänkas, att husbond ångrar att han kört i väg
sin ende verklige vän. Och lycklig i detta hopp somnar
Pierre saligt och gott.
Men inne vid chiffonieren har Jean kommit till insikt
om vad han har att göra. Han suckar tungt, drar ut en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
