Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum, men det angår ju inte honom, så han beslutar sig för att
gå in till sig. Då ser han hur låsvredet på dörren till
Hortenses rum vrides upp och ner, upp och ner. Någon bultar
intensivt på dörren.
Hortense står innanför dörren och bultar. Hennes dräkt är
i oordning. Detsamma gäller delvis Renard. Han sliter henne
bort från dörren, släpar henne genom rummet in i sovgemaket,
och slänger henne, så att hon faller över sängen. Från den
plats där hon hamnar, kan hon se den låsta dörren. Den
börjar skälva för starka slag, den ruskas och plötsligt kastas
den loss från sina gångjärn och faller in i rummet. Jean har
satt axeln till och står nu upprörd och spörjande i
dörröppningen.
Hortense springer upp, rusar genom sovrummet, och kastar
sig flämtande intill Jean, i det hon viskar:
- Om du ännu har någon heder, Bob, så rädda mig!
Jean Coubert har mer än så - en väl lagrad ilska, som han
äntligen får ett härligt tillfälle att ge utlopp åt. Han skjuter
undan Hortense och utan att bevärdiga majoren med ett enda
ord ger han honom med knuten näve ett slag, som fäller
honom till golvet. Renard springer upp, halvt förblindad av
raseri, går emot Jean, men fälles på samma lugna, sävliga sätt
för andra gången till golvet. Därpå lyfter Jean upp honom
vid rockkragen, skakar honom grundligt och slänger honom
sedan som en våt trasa ut genom den sönderslagna dörren.
Majoren hamnar i den häpne Marcels armar, men
bortförklarar det hela genom att påstå att alltsammans bara var
ett litet misstag. Marcel hjälper till att ordna hans toalett och
följer honom artigt till dörren.
Men i sovrummet står Jean framför Hortense, obeslutsam
och modlös. Han tvingar sig att säga:
- Madame, jag kom hit för att bekänna min skuld -
Hon avbryter honom. Med lysande ögon slår hon armarna
kring hans hals och räcker honom sin triumferande och lyckligt
leende mun. Han säger hart när förtvivlad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
