Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördelaktiga, har man i allmänhet fastslagit att han
var en »idealist», en innerst djupt religiös
människa, som trots all pessimism, byronism och
de-monism »aldrig miste tron på det goda» o. s. v.
Men med lika giltiga skäl har man bevisat
ungefär raka motsatsen: att det dominerande draget i
hans natur var ett negativt och kallt världsförakt.
Vem var han då egentligen? Var han sig själv
i den forntidshårda hjältedikten om tsar Ivan den
grymme och köpmanssonen Kalasjnikov, eller
uppenbarade han sitt innersta väsen direktare i dessa
förandligat veka romanser, som ett barn kan läsa
till aftonbön? Var han »Demonens» eller
»Ängelns» skald?
Det vore naturligtvis mer än förmätet att på
några rader försöka lösa problemet Lermontov.
Men för min del ville jag förenkla svaret pa
frågan. Han var lika väl det ena som det andra —
eller han var intet av allt detta, om man sa vill.
Det är en viktig sak som man fullständigt
lämnat ur räkningen vid tvisterna om hans person.
Man har diskuterat hans livsåskådning som om det
gällt en världsöverblickande Goethe, men man har
glömt att Lermontov aldrig blev mer än tjugusex
ar och att en stor del av hans diktning faller inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
