Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man velat tillmäta det, da de grövsta förbrytarna
undantagslöst äro starkt abnorma personer.
I det förra fallet — nacken av! — finns alltför
förbisedda motskäl. Man gar ofta rättvisan i
förväg genom en exekution av en kriminell. Antalet
självmord och försök till det är bland de grova
brottslingarna flerdubbelt större än bland vad man
kallar folk mest. Det onda avdagatar utan yttre
ingripande sin fånge, alltid själsligen, ofta
kropps-bgen. Och för dem som med knutna nävar väsa
efter den rena vedergällningen, borde ju
dödsstraffet vara något alldeles för lindrigt. Det finns
utan tvivel totalt förhärdade individer, som med
sitt förstenade känsloliv ingenting ångra. Är det
då rättvist att de på det smärtfriaste och
ögonblickligaste sätt skola få respass över gränsen,
medan goda och kärleksfulla människor kanske måste
ligga år och månader och vrida sig i helvetiska
kräftplågor, innan de slippa sina marter?
Nej, det »fysiska likviderandet» är också ur allt
annat än pjunkig synpunkt en misslyckad sak. I
krig med summarisk ståndrätt kan det möjligen låta
försvara sig. Men aldrig i samhällen på laglig
grund. Frihetsförlust på livstid är ett långt värre
straff — man kan ta med ro alla klagomålen över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
