Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gud. Först när hans ansikte mistat sitt leende och
du glädjelöst giljar till honom — först då . . .
*
Vilken tröst ligger det i tron på arvsynden, i
vissheten om en hos alla människor inneboende
ondska? — Den, att aldrig har i livet en
fullständigt fläckfri renhet går under, att aldrig en
verklig änglavinge skall bli besudlad. Oskuldsmorden
bli mindre skärande, vitt stöter inte så oförmedlat
hop med svart.
Du tycker dig ibland möta varelser, som mitt i
livets pestmoln gå omkring med något av Edens
stjärnljus över pannan. Är ej den synen nästan
outhärdlig? Men minns att också d’e bära inom sig
en sprängsats av onda anlag. De förhärdas och
förvandlas snabbt, om ett vidrigt öde kräver det. Pä
en enda natt kan det komma mask i en daggig
blomma — men gudskelov, ty den var dömd att
pressas mot ett ludet satyrbröst! På en enda dag
rör vinden upp slam från bottnen av den mest
spegelklara sjö — men gudskelov, ty just den
dagen tömde staden sina nybyggda kloaker i den!
*
Kraften är en, kraften, den sprängande och vid-
iij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:14:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hjbrev/0117.html
