Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inre händelse blivit vad vi kalla ett minne, en
hågkomst, då befinner sig ju åskådaren-jaget redan i
det läget som heter efteråt, och tavlan har
fått bistånd av en lika mäktig och mild som
opersonlig konstnär: tiden med dess patina. Därför
synas ej ens livets ohjälpligaste olyckor så absolut
svarta och meningslösa, när de väl hunnit in i
minnets regioner. Därför uttalar sig vår psyke nästan
alltid — förr eller senare, hörbart eller ohörbart
— enligt det gamla och triviala, kanske korttänkta,
kanske visa ordspråket: bäst som skedde.
Minnet är en funktion som hjälper oss att
uthärda tillvaron och på nytt fatta mod1. Dess
barmhärtiga hand vaskar fram guldfällningen ur årens
massa av slam. Envar av oss kunde väl peka på
exempel, om ej egna så andras. Särskilt vanligt är
ju det av döden brutna äktenskapet, som från att ha
varit ett tämligen fullständigt helvete förvandlas
nästan till ett himmelrike för den efterlevande
parten. Men ingen bör överlägset le åt saken.
Minnesbilderna ha i detta fall lånat sitt ljus av något som
dock funnits, något som kanske var det enda
viktiga och väsentliga, fastän det i livet övermannades
av otaliga vedervärdiga, men blott kvantitativt
starkare ting. Och som sagt skapar minnet med all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
