Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att så orubbligt gå tvärtemot dagens modepustar.
Thomas Mann karakteriserar på ett ställe den
lit-terära vindflöjeln, för vilken det är ett brott mot
den helige ande att icke genast svänga sig efter
den sista vindriktningen. För skribenter av den
typen har Karlfeldt varit en nagel i ögat. Man har
beskyllt honom för att han stängt in sig i
Frido-lins lustgård, inte följt med sin tid och sällan
för-kunat några märkligare idéer. Men det kan
svaras med en fråga. De idéer som röra sig hos en
sund, varm och vidhjärtad svensk praktkarl och
få ett uttryck som i konstnärlighet söker sin like
— äro de inte i grund och botten bra mycket
intressantare än en hel störtflod av spekulationer
över mer eller mindre efemära tidsfenomen? Skulle
Karlfeldt lagt en tum till sin växt, om han blivit
otrogen mot sin egenart och givit sig in på
områden som han stod främmande för? För resten har
han i sin senare diktning rätt ofta berört de stora
tidsfrågorna, både världskriget och dess följder;
vad han da sagt har kanske icke varit så vidare
»originellt», men rösten har ägt en kraft som gjort
den hörd över hela Norden. Och den som skapat
så djupa tillfällighetsdikter som »Vid sekelskiftet»
eller en så ljungande appell som »En pesthymn»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
