Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt emot: Bo Bergman. Dåförtiden var ungdomen
till sin egen plåga inte lika frejdig som nu.
Do-mestiken soni öppnade såg tveksamt på min virriga
uppsyn, men bad mig i alla fall stiga in i herrns
arbetsrum. Och där i ett med bokhyllor tapetserat
kabinett stod diktaren kapprak mitt på golvet, lång
som ett mastträd och med bägge händerna
väl-komnande framsträckta. Jag tog dem flyktigt och
sjönk ned i en läderfåtölj. »Kom och prata bort en
stund», hade det statt i brevet. Men från min sida
vart därav intet, ögonblicket var så stort att det
åsamkade mig ohjälplig tunghäfta. I stället
pratade Bergman i ett kör, han fattade tydligtvis
situationen. Detsamma gjorde han när vi sutto
samman på Royal, Rosenbad och Hasselbacken, där
jag förgäves ville återgälda hans dyra
restaurangrätter och måttliga groggar med att bjuda på
champagne. Vin i sommarvärmen var det
avskyvärdaste han visste. Min förlamade tunga hade ju
i någon mån löst sig, då jag fastslagit att den
farliga, erkänt sura och i sina böcker ganska buttra
mannen kunde vara vänligheten själv. Men han
var hela tiden den ojämförligt givande, jag den
girigt lyssnande. För resten gick hans långa
monolog om allt mellan himmel och jord och diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
