Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med en lätt brytning berättade hon hänfört om
de yttersta dagarnas ryssar — främst Severjanin
— vilka i det futuristiska Petersburg höllo
konst-närsseanser med dödskallar och grön belysning . . .
(Föga visste hon då, att hon själv skulle tillföra
litteraturen långt väsentligare värden än dessa
ryska modestorheter.) Och gång på gång avbröt
hon allt samtal med den besynnerliga frågan: »Säg
mig, tror ni att jag skall bli lycklig?» Vi fattade
kanske inte fullt vilken allt annat än vardaglig
innebörd ordet »lycka» ägde för denna själ, som
endast törstade efter det oerhörda, men vi
bedyrade ånyo att vi trodde på hennes framtid. Hon
såg misstroget på våra blacka ansikten. — Och
lika ensam som hon kommit, reste hon tillbaka till
villan i den förvuxna trädgråden, för att aldrig
mera återvända.
Men hon blev lycklig på det sätt hon själv
önskat sig. När hon nästa gång framträder är hon
en alldeles annan. Om debutboken ännu haft
mycket av graciöst artisteri, lilleputtlek och ett slags
lekfull erotisk slavinneödmujkhet, så är
»Septemberlyran» (1918) inledningen till den omåttligaste
självhävdelse som någonsin förekommit i svensk
lyrik. Nu är hon ej längre konstnären som hin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
