Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilken cj vet bakgrunden — hån, nöd, sjukdom —
och ej förstår dess nödvändighet: att växa över
sjukdom och nöd. Smädelserna hade gjort
henne både hård och blödande, icke hämdlysten,
icke småsint förbittrad, men stolt till övermod.
Nu avvisade hon alla de nya angreppen och
giftpilarna pa det konsekventaste vis: genom att höja
sig själv till rymder dit skotten icke nå.
När löjet för andra gången rasat ut, tycktes
både skrattare och försvarare ha tröttnat. Man
avskrev småningom ämnet Edith Södergran, och
härefter ropar hennes extatiska stämma ut i en nästan
ekolös tystnad, som fortbestår ända inemot
hennes död.
I det nämnda förordet till »Septemberlyran»
ingå några ord, vilka i sin programmatiska
knapphet ge ett utmärkt motto för så mycken nutida
konst: »Jag låter min instinkt bygga upp vad mitt
intellekt i avvaktande hållning åser». Och det
visar sig snart allt tydligare vilken riktning hennes
eget byggande skulle taga. Hon vill resa altaren åt
nya gudar, hon utser sig till väkterska av
framtidens heliga eld. »Septemberlyran» med dess starkt
nietzscheanska ton bildar blott en upptakt till de
två böcker, som hennes varmaste beundrare anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
