Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ej om. För sina vänner var han nästan alltid
ledig, mot dem vände han helgdagssidan av sitt
väsen. Hur många kvällar har jag inte suttit
i hans familjekrets och hört hans stråke sjunga
där borta i skärgårdsvillans musiksal, medan
lövet utanför fönstren mörknade mot de
slocknande fjärdarna och reflexerna av pianoljusen
glimmade i det tunga blonda håret på hans äldre
syster, som ackompanjerade. Det var mest svala,
klassiska saker han spelade — Beethoven, Händei,
César Franck — och sådana kvällar talade han
knappast ett ord, ty musiken var för honom
någonting heligt. Men om jag söker minnas de tusentals
stunder vi haft gemensamma, ser jag honom först
och främst för mig under öppna skyn. Det är
otaliga skidfärder i gnistrande vinterskogar; när vi
löpt oss flämtande varma, stanna vi och stöda oss
mot stavarna, och samtalet tar fart med ord som
i den frostiga luften bli så friska, nya och
bevingade. Det är vår- och försommardagar under
Italiens himmel; vi vandra en ljum afton utmed
Tibern, som ringlar som en glödande kopparorm
i solnedgången; vi genomkorsa den Sorrentinska
halvön, bland vingårdar, apelsinlundar och de
urgamla små städerna, tills vi hitta den underbaraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
