Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en overdrift — ingen kan väl på allvar mena, att
en Runeberg skulle blivit vad han blev, om han
levat i våra dagars Finland; nej, han visste
sannerligen när han lät sig födas. Slutligen finns det
också de, som inse att ett levande diktverk är
sammansatt av lika många faktorer som livet självt
och lika gåtfullt som det. Därför gäller det att
utan förutfattad mening belysa det från så många
sidor som möjligt, och mest inifrån. Man kunde
hos oss nämna Yrjö Hirn som den store
representanten för detta betraktelsesätt. Till det slaget
hörde även Erik Kihlman. Han var väl främst
litteraturpsykolog, men han glömde ej heller de mera
utvärtes liggande omständigheterna vid den
mystiska skapelseprocessen. Skrev han om något han
ansåg betydande, gjorde han aldrig sitt ämne till
ett språngbräde för egna konstnärliga bravader,
utan han underordnadie sig försynt — och kanske
är det just därigenom man får veta så mycket
om honom själv, fastän han bara skrev om andra.
Han sökte sammanhang och överblick, men på varje
punkt, där han kände sin slagruta peka nedåt mot
själva diktens källsprång, där stannade han och
borrade. Man har träffande kallat honom en
litteraturens djupdykare, som nästan alltid kom upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
