Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
I. Blekängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu tämligen ren och fin, då han träffar Brända
stenen vid stadsgränsen. Men Blekängsgatan
fördärvar hans karaktär, och redan vid Blekängsbron
är han en slusk bland bäckar.
Bron förbinder stad och land. När lantpatronerna
åkt över bron, hålla de ett ögonblick för att
putsa näsan, för att se på klockan, för att skjuta
mössan ned i nacken, för att taga piskan ur stället
– korteligen – för att göra en vacker entré.
Bönderna stanna också vid bron. Märren skall
vattnas, eller har hon fått något fanstyg i hoven.
Pojken tar tömmarna, och far tittar in på Tre
Remmare för att höra »um di vill ha nån potatis».
Pojken står och krafsar i hoven, och Blekängsbarnen
råda honom vänligt att gå till skomakar
Hagelin för att få starka skor åt märren. Bron
är ständigt bevakad av Blekängsbarn. De förbrylla
bönderna med kuggfrågor, och i mörkret kasta de
sten efter patronerna. Skärvor av blomkrukor,
gamla nattkärl och annat kasta de i bäcken. Ibland
fånga de katter och egga dem att angripa brons
råttor. Men på hela Blekängen finns ej den katt,
som vågar anfalla fotslånga råttor med bävertänder.
Råttkungen själv bor under bron. Det är endast
»Liter-Pelle» och Johnsson – »galne Johnsson»
nämligen – som har sett honom, men man kan
knappast betvivla hans existens. Skomakar Hagelin
har motionerat om honom i stadsfullmäktige. Han
har icke, som somliga velat påstå, någon slags
krona på huvudet. Men han är fulla tre fot lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
