Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faster Mimmis och stadens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När underrättelsen om Hagelins »upptåg» nådde
prostgården, sutto syskonen Book vid
brädspelsbordet, och gubben hade bredvid sig en av dessa
varmt färgade toddar, som genom noggrann vård
kunna hållas vid liv en hel lång höstafton. Prosten
blev djupt bedrövad, han satte händerna för
ansiktet och försjönk i betraktelser. Syster Mimmi lade
sakta ifrån sig tärningarna och tog till
strumpsockorna, hon ville icke störa honom. Efter en
stund sade prosten - och hans tänder skallrade -:
Husch då! Du ska se, Mimmi, att skomakarn
får ryska snuvan. Nå, tillade han betänksamt, det
blir hans sak, den tosingen. För resten har man
aldrig sett, att vederdöparna vunnit anhängare inom
de burgna klasserna. Men det är ju skada ändå,
ja minsann -
Prosten hade rätt, det var endast fattigt folk,
magert och blekt och askgrått folk, som slöt sig
till Hagelin. Och även bland dem ansågs det som
en skam. De frågade varandra: Ska madam
Eriksson gå och köpa skor? Vilket betydde: Ska
madam Eriksson gå och höra Hagelin predika? Det
lät ju ståtligt och förmöget: att köpa skor. Men
när man talar om en så viktig tilldragelse, brukar
man varken slå ned ögonen eller dra ned
mungiporna och sucka som i själanöd.
Hagelinarna gjorde verkligen icke mycket väsen
av sig. De sjöngo sina psalmer med låg röst, och
dopen förrättades i brunnen på skomakargården.
Prosten Book hade lätt för att glömma, han glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
