Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faster Mimmis och stadens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brädlappar och kol, som sonen Elias Eberhard
måste stjäla från farbror Broms’ kolupplag. Ack,
vad kunde det göra svåger Broms? Han var rik,
han. Och hade dessutom bara ett barn, under det
att Rothen hade åtta. Elias Eberhard blev svart om
händerna, men det fick mor tvätta av, hon skulle
också ha något att göra.
Roth satt framför kaminen varje ledig stund,
och de voro många. Han varken läste eller tänkte.
En och annan gång tog han pipan ur mun och
spottade på det glödande järnet, det var allt. Han
låg sällan stilla en natt, vid tretiden måste han upp
och elda. Först när järnet glödde gick han åter till
vila eller väckte sin stackars hustru och skrämde
henne med hårda och oblyga smekningar. Han var
en mycket dyster och fåordig man, denne Johan
Jacob Roth. När han predikade talade han med
flit så lågt, att ingen skulle höra honom. Han var
avskydd av alla människor.
Tre gånger hade det brutit ut skorstenseld i
komministergården. Tredje gången fick
komministern - så prostens svärson han än var - bota
för uraktlåten sotning. Fjärde gången var olyckan
framme. Gnistorna trängde in i skräddare
Wendells vind, där ett lager nyberedd vadd låg till
torkning. Vindsluckorna stodo öppna, det blåste
som alltid i februari en tämligen stark NNV.
Skräddargården brann, därefter buntmakarens,
därefter bagare Berthelssons, vars hus var i två
våningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
