Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broms & Krok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tala om »engelska sjukan», som kan läsas bort
eller smörjas bort. Men det var klen tröst.
Gubben Broms å sin sida bjöd på andra
tröstegrunder. Han stack fram sin högra hand, som
verkligen var stygg att skåda, och sade:
Ser madammen? Se på den! Tummen är borta
och lillfingret är som en skrumpen ärtskida. Må
tro, den har värkt den. Husch! Och ändå har en
tagit sig fram, så en reder sig -
Broms’ ofärdighet var emellertid varken
medfödd eller ens åsamkad under barnaåren. Själv
ville han göra troligt, att handen skadats vid den
stora branden, men i själva verket torde olyckan
ha timat minst ett tiotal år senare, eller just vid
den tid, då Broms började in- och återköpa
Blekängshusen.
Ett par år efter branden hade skomakar Hagelin
på Broms’ inrådan för en köpeskilling av tvåtusen
riksdaler banko förvärvat Blekängen av
brukspatron Arvid Siedel. Meningen var, att
Brödraförsamlingen skulle övertaga köpet. Men i avgörandets
stund vägrade de äldsta, påverkade av Sörman, som
förebar såväl ekonomiska som religiösa
betänkligheter. Där stod nu skomakaren med sin äng och
sin skuld. Lyckligtvis trädde Broms emellan och
köpte ängen för femtonhundra. Broms i sin tur
styckade ängen i tomter, som han sålde till sina
arbetare. Han hjälpte dem även med att skaffa
byggnadslån och gav dem många goda råd. I
trots därav gick det trögt att betala räntor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
