Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broms & Krok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se, att det blir så bra, så bra - Du är gamle
mannen, Hagelin, husch sådana tokerier. Du har
ju barn förut, käre vän, många barn. Vad kan det
göra - en till -
Hagelin, som oroades av den smekande
handen, vred plötsligt på huvudet och bet sin tröstare.
Framtänder hade han inga men en stor hörntand,
som rispade upp handen mellan tummen och
pekfingret. Broms svarade med att slå honom i nacken,
och slagsmålet var i full gång. I början var det
sannolikt icke Broms’ mening att behandla sin
motståndare alltför hårt. Men handen sved. Och
lantpojkens kärlek till slagsmål, som årtionden legat
halvkvävd under herremannens fina och milda
seder, fick åter luft och styrka och makt.
Så länge striden varade, yttrades icke ett ord.
Och icke heller efteråt. Hagelin fick stanna på
vinden till mörkrets inbrott. Han leddes då till
sitt hem av Elis Eberhard Roth, som på den tiden
var medicine kandidat. Roth och madammen skötte
väl om honörn, och han slapp varaktigt men. Om
SÖrman talade han icke vidare, ej heller om
strafflagens adertonde kapitel. Barnet betraktade han
med likgiltighet. Men han agade honom aldrig,
vilket måhända bevisar, att slagsmålet icke utplånat
alla tvivelsmål.
Den ende, som egentligen blev lidande på
kuppen, var Bromsen. Han vanskötte såret, skämdes
att gå till läkare och misstrodde Elis Eberhard.
Följden blev, att tummen några månader senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
