Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broms & Krok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gått, grät Marie av skam över dessa byxor. Hon
kunde aldrig tro, att ingenjören skulle vilja komma
igen.
Men han kom igen, ibland med, ibland utan
doktorn. Han tycktes en smula tankspridd, en
smula besvärad, och han märkte sannolikt icke,
att byxorna ersatts av ett vackert broderi. Han
talade mycket om allmänna angelägenheter, om
fördelen av ett republikanskt styrelsesätt, om social
lagstiftning och sådant. Marie begrep icke ett ord,
men hon tyckte, att det var mycket roligt att höra
på. Ibland såg hon honom rakt i ansiktet, och
hon märkte då, att han var blygare än hon. Ibland
tyckte hon, att hon borde säga något som lät
vänligare än det vanliga: God dag, far är inte hemma,
men han kommer nog, eller: Adjö, Lisen ska få lysa
i trappan, för det är allt mörkt.
Men vad skulle hon säga? ’ Hon skulle vilja
säga något med ögonen. Det var förfärligt med
ögonen, det var förfärligare än malören med
byxorna. Hon kunde ingenting säga med ögonen,
de sågo ut som två små gråstenar. Hon badade
dem med rosenvatten, det hjälpte icke. Blev hon
riktigt upprörd, sprang hon bort till spegeln för
att se, om där ändå icke skulle synas någonting
i ögonen, någonting. Nej, ingenting. Bara gråsten.
På sin väns inrådan beslöt emellertid Julius
Krok att göra pinan kort. Han bytte den
snusfärgade bonjouren mot en svart, tog krämfärgade
handskar och cylinder. När Marie fick se honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
