Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broms & Krok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talade politik med gran och tall, gestikulerade en
smula och tuggade sönder sina mustascher. Och
när skymningen föll på, kröp han upp i änkan
Carléns schaggsoffa, tåligt väntande på vännen
Roth. Elis Eberhard var en trogen vän, men han
hade icke sinne för det sociala. Icke heller kunde
han förstå, att någon människa kunde längta efter
arbete.
Om Gud ville befria mig från mina skulder -
ja, jag menar de riktiga - och dessutom kanske
bevilja mig en liten pension, så stannade jag inte
en timme i »yrket». Jag skulle tugga tobak och
läsa följetonger, rörande följetonger. Jag tycker
om att bli rörd, när det inte rör mig. För resten
ska du inte sucka, Julius Krok. Har man ingenting
annat att göra, så kan man alltid göra en god
gärning. Gå ut och valla prosten ett par timmar om
dagen. Han behöver motion.
Prosten behövde motion, men faster Mimmi
vågade icke längre släppa ut honom ensam. Det var
mycket svårt. Gjorde hon min av att vilja följa
honom, blev han ond, fick blodet åt huvudet och
förklarade sluddrande, att han icke var något litet
barn; som behövde tillsyn. Fick han gå ensam,
gick han vanligen in i något hus, in till mer eller
mindre främmande människor, åt vilka han gav
alldeles galna namn och titlar. Han slog sig ned
och pratade om ditt och datt, mest om ting och
människor, som redan länge varit gömda och
glömda. Vad de andra svarade, det brydde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
