Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råttkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när papperen rasslat en stund, blev gubben
mörkrädd. Han smög sig på tå in i förmaket och tände
»lilla gummans» lampa. Det lugnade ibland, icke
alltid. Blev det för svårt, lånade han upp lilla
Louise, fru Maries äldsta dotter. Han var mycket
angelägen om att stå väl hos lilla Louise. Han gav
henne sockerpullor och förevisade alla sina
kattskinn.
Morfar skulle ha en levandes katt, sade Louise.
Husch nej då. Jag har ju dig, lilla Lova!
Ja, men Lova har ingenting, hon.
Emellertid nöjde hon sig med de döda katterna,
strök dem, schasade på dem och jollrade. Gubben
återvände till sina papper. Hon störde honom
aldrig, hon visste, att han inte dög att leka med.
Vid sjutiden knackade det på dörren. Broms flög
upp.
Vem kan det vara?
Inte ska morfar bli rädd. Det är ju bara
Sörman.
Ja visst ja, suckade gubben och gick att öppna
för sin förtrogne. Louise gömde sig under bordet,
hon tyckte inte om Sörman.
Kan lilla Lova säga oss, vad Sörman är för en?
Sörman är en tjuvstryker.
He, he, he, där hör han! Vem säger det?
Barnen.
He, he, he, såna elaka ungar. Va säger de om
morfar?
Morfar är fan själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
