Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råttkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på satan. Men säkert är, att även Bromsen hade
två gestalter. Och att han, då den gröna nattlampan
flämtade och maran satt på lur, icke var stort
farligare än den beskedligaste katta.
Det var emellertid en hemlighet och kunde
sålunda icke minska respekten. Blekängsmadammerna
voro i allmänhet fromma kvinnor, som avskydde
svordomar och stygga ord. Men när de välsignade
ungarna kommo inrusande med andan i halsen
och skreko: Mor, mor, nu kommer gubbfan! gjorde
de vanligen inga invändningar mot det okristliga
namnet. De hade inte tid. Trasigt måste ställas
undan och det prydligaste sättas fram. Matrester,
vittnande om ett alltför gott kök, måste gömmas,
och under tiden måste den upphetsade hjärnan
framalstra en hel del nödlögner, okristliga men
absolut nödvändiga.
I dessa halva lögner, halva sanningar spelade
råttkungen en betydande roll. I sin glupskhet
försmådde han ingenting: stolar, bord, kläder, porslin
- allt slok han. För att nu inte tala om potatis,
mjöl och dylikt mera lättsmält. Hans avelsförmåga
var utomordentlig, hans avkomma undergrävde hela
Blekängen, förstörde bohag och kläder och hotade
invånarna till liv och lem.
Förr i tiden hade råttkungen haft sin bostad i
garvarbrunn. Det hade varit en lycklig tid för
Blekängen, ty naturligtvis sökte råttorna främst sitt
uppehälle i de rikas hem på söder. Men fabrikören
hade haft den olyckliga tanken att torrlägga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
