Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råttkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, gjorde händelsen ett nedslående intryck på
Blekängsbarnen.
Ä - det är inte värt, viskade de. Ä - och så
kommer bara fabrikörn rätt vad det är och slår
ihjäl oss.
Av hänsyn till Louise kallade de honom
fabrikörn i stället för gubbfan. Louise sade:
Det var då också besynnerligt. Ni vill väl bli
uppätna av råttorna, kan jag tro. Usch vad ni är
fega. Jag ska nog sköta om morfar.
Fördämningsarbetet påbörjades. Det var livat och
utfördes snabbt och villigt. Louise måste dela sin
uppmärksamhet mellan arbetet och lille Abraham,
som börjat gråta. Hon blev otålig.
Ja, ett är då säkert, sade hon. Man skulle
aldrig ha barn. De är bara till besvär.
Men när Abraham lade sin blöta nos mot
hennes kind, blev hon mild igen, dansade polka med
Abraham och lät pojkarna arbeta bäst de kunde.
Plötsligt hoppade en stor råtta upp ur bäcken,,
skumpade långsamt och värdigt över gatan och
försvann i en källarglugg. Pojkarna skreko,
hundarna skällde och sleto i banden.
Släpp dem inte! ropade Louise. Agnes måste
gå hem med Abraham, för det börjar regna.
Gå hem själv! sade Agnes.
Pojkarna förkunnade, att dammen var färdig.
Vattnet började redan stiga upp på Blekängsgatan.
Man måste handla. Men pojkarna hade fått myror i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
