Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingenjör Krok badar ihjäl Blekängsbarnen. Broms gör förluster. Och Aposteln vakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så får jag skämmas. Men vad gör det mig?
Svärta som svärta, smörja som smörja.
Artikeln framkallade mycket tissel och tassel i
staden. Men magistern fortsatte oförtrutet att bada
sina ungar. Han var envis som synden. Och
dessutom var han född diplomat och politikus. När
»lördagsgossarna» tågade förbi någon farlig punkt,
där lektorn brukade stå på lur, tog han upp en
psalm, vanligen den etthundra och tjugufjärde.
Mörksens furste stiger ned, hotande och vred -
ljöd det ur sjuttio vidöppna pojkgap. Och Aposteln
måste vända. Han kunde icke tysta ned
psalmsångarna. Magistern visste, vad han gjorde.
Men Julius Krok led av allt detta bråk. På söder
sa man, att han förförde barnen och på norr, att
han förkylde dem. Det var sorgligt båda delarna.
Han visste ju, att det var överdrifter, men, någon
sanning kunde där ju ligga till grund. Också
kunde han icke värja sig för den tanken, att allt
vad han gjorde var galet. Eller snarare blev galet.
I och för sig kunde det nog vara rätt och bra, men
det behövdes bara, att han lade handen vid -
Julius Krok förälskade sig i skogarna. Han
tyckte om att vandra på måfå mellan stammarna.
Han kunde lägga sin hand på en tall alldeles
som man lägger handen på en väns axel, när
man vill tala förstånd med honom, giva och taga
skäl. Tallarna gåvo inga skäl och togo kanske
icke heller. Men de läto honom resonera,
gestikulera, utveckla sina tankar i lugn och ro. De störde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
