Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingenjör Krok badar ihjäl Blekängsbarnen. Broms gör förluster. Och Aposteln vakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte om att fundera för mycket. Var det rätt, så var
det rätt.
En frostklar novembermorgon hade far och son
förirrat sig ända upp till Tanningen, till den
förfallna jaktstugan, som ligger högt över sjön.
Abraham, var trött och en smula grinig. Ingenjören
satte sig på stenen utanför stugan, tog gossen i
knät och berättade sagor. Han berättade om
varulven, hans röst var entonig och Abraham
somnade. Han vaknade av, att fadern reste på sig och,
alltjämt hållande gossen i famn, upprepade gånger
bugade i riktning mot stugan.
Abraham vred sig ett halvt varv runt och såg
en underlig syn. I stugdörren stod en stor, fet ung
man, besynnerligt klädd. I trots av kylan bar han
varken rock eller väst, bara skjorta och byxor.
Men byxorna slutade vid knäna, de ludna benen
voro blottade, fötterna voro instuckna i halmsockor.
Han bar guldbågade glasögon och en tjock
guldkedja hängde över magen. Även främlingen bugade
upprepade gånger och smålog. Det lugnade icke
Abraham. Han hörde ingenjören be om förlåtelse,
och han fick den uppfattningen, att den
besynnerlige mannen måste vara varulven. När främlingen
närmade sig skrek han högt:
Spring då, pappa! Det är varulven.
Båda herrarna skrattade, men ingenjören var
synbarligen förlägen. Han hade suttit på trappan
och talat högt för sig själv, som hans vana var.
Och plötsligt öppnas dörren, och doktor Hyltenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
