Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingenjör Krok badar ihjäl Blekängsbarnen. Broms gör förluster. Och Aposteln vakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var gränsen gick för dessa förfärliga läkares makt.
Han måste inskränka sig till att verka i det tysta.
Han sprang ur hus i hus, tiggde och bad:
Å kära söta, beskedliga madammen, inte ska
hon ta det allra bästa täcket! Det ska brännas sen,
förstår hon. Brännas! Husch då! Ett splitternytt
vadderat täcke värt sina tjugu -
Men Blekängsmadammerna voro icke längre så
undfallande. Döden hade givit dem en stor, dyster
betydelse i samhället. Det var deras barn, som
ledo, det var deras; barn, som dogo, det var deras
barn, som satte kyrkklockorna i rörelse. Ingenjör
Krok bekostade ringningen, som eljest icke var
vanlig vid fattigbegravning. Och klockorna ringde
varje dag, tida och sent. Det var sorgens välde,
som proklamerades. Och hur liten än trösten var,
så var det i alla fall en tröst och nästan ett under,
att dessa utmärglade bleka små kroppar kunde
bringa Herrens väldiga klockor att sjunga.
Julius Krok begav sig till Carléns för att träffa
doktor Roth vid middagsbordet - det enda ställe,
där man hade någon utsikt att träffa honom.
Hur går det? frågade ingenjören.
Det går som det ska gå. Sjuttiofem procent
skickar vi till himmeln, resten behåller vi. Hade
vi bättre utrymme på sjukhuset, så kunde vi
kanske begränsa epidemien. Men det har vi inte.
Det måste byggas, mumlade Krok, blek av
förskräckelse. Vi måste bygga ett nytt sjukhus -
Ja, det är så dags det! Bring skall motionera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
