Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. A. Broms gör bokslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir en dag i himmeln också, fabrikörn. Men då
blir det allt att läsa mot i andra skuldpapper -
Lyckligtvis hade Broms sin hosta, som bröt av
litanian. Sörman fick hämta vatten, och när gubben
druckit sade han:
Husch, Sörman, fy skäm ut sig. Tar jag skada
till min själ? Jag är en hederlig man, och här
finns inte ett öre, som är orättfånget. Men bär
samvetet emot, Sörman, så skall han lämna min
tjänst.
Det kan jag inte, för jag har hustru och barn.
Och jag då? triumferade gubben. Jag då? Har
jag inte till och med barnbarn.
När papperen voro genomgångna, kontrollerade
och diskuterade, gjorde Sörman tjänst som
kammartjänare. Han drog av stövlarna, rocken,
kalvskinnsvästen, kattskinnen och stoppade ned
gubben i liggsoffan. Därefter släckte han taklampan
och öppnade förmaksdörren för att släppa in det
gröna skenet. Och under tiden muttrade den gamle
fram långa ramsor, som än voro bön till Gud,
än samspråk med tjänaren.
Se, vad han gör, Sörman, men han skall aldrig
slå sin hustru. Husch nej då. Jag rörde en gång
vid lilla gummans kind - det var inte ett slag,
förstår han, jag bara så här dåttade till. Men sanna
mina ord, Sörman, jag glömmer det varken natt
eller dag. Där ser han bäst, att jag inte är någon
elak människa.
Nå än Hagelin då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
