Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. A. Broms gör bokslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offrade oxar och gav folket att äta, blev han
förtjust:
Nå än jag då? Har jag inte trehundra arbetare
i mitt bröd! Det ska väl väga lite, det också.
Han stirrade över bokkanten, stirrade tillbaka
i livet. Och ju mer han såg, desto fastare blev
övertygelsen, att han i grund och botten var en
god man. En enda gång hade han slagit sin hustru,
men det hade hon förlåtit. Hon hade till och med
kysst hans hand, som då ännu var hel och väldig
och stark. Hagelin hade han också slagit men i
god avsikt. Och minnet av denna kraftutveckling
livade upp honom. Han nickade åt porträttet, sköt
ut munnen och gjorde en tokrolig min, som icke
använts på de sista fyrtio åren.
Tjänare, gumma lilla.
Rösten, låg och hes som en väsning, erinrade
om, att kraftens dagar voro förbi. J. A. Broms
blev liten igen, rädd och frusen. Underkäken
skakade och läpparna slogo mot varandra, så ätt
det lät som smackningar.
Gumman lilla har det bra, hon, började han ett
samtal. I himmeln är det så bra, så bra -
Men orden blevo till smackningar. Och dessutom
kände han himmeln alltför litet för att länge kunna
fästa sina tankar där. Han lät tankarna svärma
fritt, de följde smackningarna och snart satt han
och skramlade i en fjäderlös kärra, som drogs
av en gulvit märr. Och hur han åkte, så kom
han in i Rogershusallén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
