Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. A. Broms gör bokslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fy skäm ut dig, sade Broms och steg in till
Sörman.
Han slog sig ned vid bordet och granskade
kladden, men siffrorna blevo orediga. Han lyssnade
för att höra, vad som sades på hans rygg. Han
hörde ingenting, det hade blivit tyst i krogrummet.
Men det var honom i alla fall omöjligt att fästa
tankarna vid siffror. Halvt bedövad av värmen slöt
han ögonen. Då såg han ett ansikte. Först var det
lilla gummans men blev så småningom Louises
ansikte. Han såg den plågade, gråtfärdiga
barnmunnen, som skulle ljuga kärlek till morfar.
Och plötsligt slog det honom, att han aldrig
givit Louise någonting. Varför hade han aldrig
givit henne en leksak? En docka? Det hade icke
varit snålhet, som hindrat. Han kände, att han
kunde ge henne allt, allt vad han ägde. Och hon
skulle ändå icke behöva ljuga någon kärlek. Det är
narri. Narri som gubbfan och allt -
Men nu orkade han inte längre. Om hon bara
ville leka med en docka och krypa upp i hans
knä -
De skriker, sade Sörman.
Det lät som ett långt utdraget vrål, om från en
människa eller ett djur var omöjligt att avgöra.
Det kom från gatan, möjligen från fabriken.
Sörman gick ut för att höra, vad som stod på.
J. A. Broms tog åter till kladden. Halvslummern
hade friskat upp honom, siffrorna blevo tydliga.
Han räknade klart och redigt, när han räknat ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
