Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. A. Broms gör bokslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Broms gick ned på gatan, Sötman stannade vid
dörren, som han sökte få upp.
Gå inte för långt, fabrikörn. Här, sade han och
stämman var hes. Ropa på polis. Här är sattyg.
Är du rädd? Jag ska väl knacka upp dörren -
Han vände sig om, men i detsamma stupade
Sörman nedför trappan. Broms vek åt sidan, kände
ett kraftigt slag under vänstra bröstet och föll.
Låt mig inte glömma - mumlade han. En
docka, en docka -
Han kunde icke förstå, varför han låg dar på
gatan, och varför Sörman låg där. Men det
bekymrade honom icke stort. Han var endast ängslig,
att han skulle glömma dockan. En man har sitt
arbete, sina affärer, sina bekymmer, en småsak
faller honom lätt ur minnet.
Men han ville inte glömma dockan - på inga
villkor -
Kornblixtarna dansade uppe på Backarna.
Molnen jagade fram, som vilsna fåglar, jäktade av
ångest och storm.
J. A. Broms låg på rygg och stirrade upp mot
dessa blixtbelysta moln. Det var för honom något
nytt och ovanligt, och han förundrade sig. Men
slutligen blev han trött på dansen och slöt ögonen.
Poliserna Anders och Lönrot funno Sörman död.
Broms andades ännu, men vaknade icke till sans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
