Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
II. Backarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvgråtande niga för en okänd poliskonstapel i
pickelhuva och omgjordad med svärd.
Södra kyrkogården stängdes, och en ny
begravningsplats togs upp en fjärdingsväg söder om
staden. Så långt skulle de döda färdas. Ensamma
bland främlingar skulle de vila på en slätt, där det
blåste förfärligt och där lördagskrattningen helt
säkert skulle försummas. Det blev svårt för de
gamla att dö.
Och det var icke lätt att leva.
Vad kostade famnen björk? Vad kostade
smöret? Ägg? Kött? Bara vanligt buljongskött? -
hu! Och skatterna!
Utbölingarna gjorde sig stora förtjänster och
levde kräsligt. Urinvånarna erinrade sig tider,
då de själva förvärvade rikedomar. De kommo
mycket väl ihåg, hur de hade burit sig åt. Och
de försökte omigen. Men knepen voro för gamla,
utbölingarna för sluga. Då sålde de sina
ägodelar - ifall de ännu ägde något - och lämnade
staden. De trivdes icke längre, främlingarna togo
för stor plats.
Av invandrarna kommo naturligtvis icke alla
till rikedom eller ens till god bärgning. I början
kände främlingarna sig vilse och övergivna, små,
föraktade, förbisedda. De sökte varann, som
skrämda får. Men då de voro komna från skilda
landsändar, kunde främlingskapet enbart icke utgöra ett
föreningsband. Religionen blev här den starka
sammanhållaren. Doktor Roth har påpekat, hurusom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
