Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
II. Backarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer i en oantastlig ställning och med fast lön,
som vågade trotsa Gud och föra ett världsligt
leverne. Mickelsmässan var alltjämt en syndens
stora dag. Ty landspatronerna, som fruktade Gud
var och en i sin socken, släppte Barrabam lös, så
snart de åkt över Blekängsbron. Men jul och
valborgsmässa och midsommar och Lucia hade
blivit fromma, stillsamma dagar.
Poliskonstaplarna gingo miste om extraförtjänster, som de
fordom förvärvade genom att öva barmhärtighet mot
felande bröder. På mindre än ett århundrade hade
staden förvandlats från en sluskig liten håla, där
den supige, ondsinte borgmästaren Paulus
Stenberg regerade, till ett idogt, vackert samhälle med
många bevillningskronor och mycken dygd.
En så genomgripande, välsignad förvandling är
icke ett verk av en människa eller ett fåtal. Det
är många goda viljors verk. Men för krönikören
träda de stora gestalterna i förgrunden. Och därför
hava vi särskilt framhållit de tre, vilkas förtjänster
om staden äro obestridda, ovanskliga - faster
Mimmi, skomakaren och fabrikören.
Faster Mimmi som med kaffekoppen förmildrade
sederna. Skomakar Hagelin, som då han stred
mot tuppens hedniska symbolum i själva verket
stred mot rationalistisk vantro. J. A. Broms
slutligen, som lärde folk att göra goda affärer och att
kräva sin rätt utan pjosk och krumbukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
