Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I slutet av mars, då dagsmejan tog snön skovelvis,
strejkade tändsticksarbetarna. Året förut hade
verkstaden haft sin strejk, den första i staden.
Den inträffade mitt i vinterkylan och varade en
knapp vecka. Samtliga strejkande återfingoi sina
platser med undantag av unge Sörman, som ansågs
vara roten och upphovet till ofoget. Lagerström
vägrade att återtaga honom i arbetet, och
Lagerström var allsmäktig.
Julius Krok, som varken hade lust att inlåta
sig i strid med sin hustrus förste minister och
ej heller ville lämna gossen på bar backe, gav
honom kontorsarbete. Och det var just, vad som
smakade Gusten Sörman. Han var en liten sprätt,
en renlig och prydlig gosse och verkstadssotet
hade varit hans bittra, förskräckliga fiende. Detta
förrädiska sot, som smusslar sig in överallt och
hänger fast som onda drömmar.
Kontorsarbetet tillät honom att vårda sitt yttre
med mera framgång äm tillförne. Det gav honom
också stort anseende bland forna kamrater. Han
hade icke förändrat sinnelag med sysselsättning,
han var alltjämt god kamrat. Den sprättaktige
lille kontorsherrn umgicks förtroligt med chefens
egen son. Men han umgicks lika förtroligt med
den obetydligaste sotjacka. Och det smickrade.
De yngre arbetarna slöto sig kring Gusten Sörman
som kring en liten profet. Han påstod sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
