Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vederlikar. Arbetarbarnen åter misstrodde honom,
eftersom han i alla fall var en ättling av »gubbfan»
- eller som det sedermera hette: en
kapitalistunge. Han kände sin ensamhet men sörjde icke
stort däröver. Gusten Sörman var honom en trogen
vän, som tillfredsställde hans behov av manligt
kamratskap. Och Gusten Sörmans syster tyckte
han om.
Barnen Sörmans mor hade varit skänkmamsell
hos änkan Carlén. Elis Eberhard Roth, som äger
en oskriven men tillförlitlig förteckning över alla
tiders vackra skänkmamseller, har kallat henne »en
riktig Guds sockerängel med själva fan i ögonen».
Man måste sätta tro till denna en läkares och
kännares beskrivning, men samlivet med Sörman, den
ständiga oron och den tragiska upplösningen av
ett måhända olyckligt äktenskap hade icke lämnat
mycket kvar av Guds sockerängel. Hon blev
smutsig, grå och till den grad krokig, att man
framifrån såg hennes nacke. Den skugga, hon kastade,
var kullrig och såg ut som skuggan av en jordhög.
När principalens son knackade på den
Sörman ska dörren, hälsade hon honom med en djup
nigning och med frågan:
Är det gossen eller flickan, som önskas?
Och under många herrans år hade Abraham,
artigt bugande, svarat:
Gossen, snälla fru Sörman.
Men tiderna förändras. Abraham läste för
prästen och konfirmerades. Han fick psalmbok,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
