Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Vickberg och galne Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräs och ett tumstjockt lager av mylla låg över
sanden. Vilda, tarvliga örter med maskrosen i
spetsen hade tågat upp på rabatterna och gjort
sig till herrar. Där det brunna hemlighuset stått,
bredde sig nu en hel liten skog av kardborrar. Och
den enda trädgårdsväxt, som trivdes i
förvildningen, var förgätmigejen, ogräsets halvsyster. I
fem stora järnurnor, som sannolikt varit
grönmålade men nu voro roströda, pöste mossan,
svällde höst och vår, kröp ned under vintern och
under rötmånaden. Ett runt järnbord i syrenbersån
uppbar skärvorna av några krossade ölbuteljer.
Backarnas nuvarande beboare hade icke sinne
för trädgårdsskötsel. Hovmästaren Vickberg gick
nästan aldrig ut. Och betjänten Johnsson gick
nästan aldrig hem annat än i nattmörker och
dimma. Backarna hade blivit ett ålderdomshem,
en pensionsinrättning. Baron de Sars’ trotjänare
rådde över egendomen under livstid. Jorden hade
de arrenderat ut till Björkenäs, det gav tolvhundra
kronor. Rummen hade de delat så, att Johnsson
disponerade stora salen, köket och pigkammaren,
Vickberg sängkammaren, salongen och förmaket.
Vidare hade Vickberg ensam tillträde till vinden
och vindskammaren.
Här uppe på vindskammaren tillbragte herr
Vickberg sin dag och ofta nog en del av natten. Han
arbetade bakom en träjalusi och var mycket
hemlighetsfull. Han påstod, att han fördrev sin tid
med att läsa madame de Staëls Corinne och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
