Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham odlar jorden. Det brinner i staden. Och Gusten tillverkar ett alibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blekängen bleve reglerad av sig själv och
tomterna sålda. Och då skulle pappa anlägga en
jordbrukskoloni här uppe på Backarna. Det är hans
idé. Men han har inga pengar. Men du, som är
en sån djäkla kaxe, du kan väl skaffa, du -
Jo, det är en snygg fästman du har. Gusten
gnäggade till och pekade med en stor åtbörd på
Abraham. Min själ tror jag inte, han uppmanar
folk att mordbränna -
Abraham vände honom ryggen, grävde. Elsa
hackade, hon höll sig tätt intill Abraham. Hon
var rädd att grälet skulle utspinnas och sluta med
slagsmål som häromdagen. Men det blev varken
gräl eller slagsmål.
Gusten satte näsan i vädret och söp in luften.
Han upprepade manövern ett par tre gånger, men
då ingen tycktes lägga märke därtill sade han
med ett halvt skratt:
Nej, jag tror Vickberg kokar kaffe. Ska vi
be om en kopp? Känner ni inte, att röken slår
ned?
De brydde sig icke om att svara, de fortsatte
med arbetet och hoppades, att han snart skulle
gå sin väg. Gusten gjorde några slag av och an
framför förstubron. Han gick bort till husgaveln
men stannade obeslutsam.
Känner ni inte att röken slår ned?
Nu släppte Elsa hackan och satte näsan i vädret.
Ja, nog luktar det alltid. Vådligt.
Abraham kunde icke förstå, varför de pladdrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
