Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostelns femte äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smutsig fantasi. Och det kommer ni nog att få
ångra. Men nu söker jag min hatt.
Sedan han funnit sin hatt bland granarna,
lämnade han trädgården utan att vidare yttra ett ord.
Elsa grät. Abraham skämdes över att ha tagit
stryk. Herr Vickberg hämtade rhenskt och
sockerdricka och tillät sig att skåla med sina unga
vänner. Och i betraktande av sin höga ålder
tilllät han sig också att giva den unga damen en
liten vink beträffande toaletten. Men då fick den
unga damen en ny gråtattack.
I detsamma stack Elis Eberhard sin slitna mössa
fram ur granhäcken och sade:
Du Abraham! Ta och kila hem! Aposteln flyger
ner över fälten, och det vore nog bäst, om du
kunde komma först. Jag ska ta hand om tösen.
Så försvann Abraham. Herr Vickberg gick efter
ett nytt glas. Jublet drack och bjöd på snus.
Och herr Vickberg snusade ur Jublets dosa. Och
Jublet snusade ur herr Vickbergs dosa. Därpå
bjöd Jublet den unga damen sin arm. Och herr
Vickberg stod på förstubron och viftade vänligt
och artigt med handen.
Under tiden kappades Abraham med sin svåger,
som fått alltför stort försprång.
Och under tiden satt Johnsson på Tre Remmare
och viftade med en Riksbankens femma. Och
»Liter-Pelles besk» kom på bordet. Och Johnsson
blev så småningom en ganska mäktig, förnäm och
godmodig gammal människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
