Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Krok utstår många vedervärdigheter och växer några tum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fan är full.
Då blundade Julius Krok och bugade åtta resor.
Men när han kom in i salen och såg sin hustjru
och stramaljen och garnet, slog han ut med
händerna och sade:
Marie, jag är trött. Jag är - jag är ledsen.
Å är du ledsen? sade fru Marie och spärrade
upp ögonen. Ingenjören gjorde en helomvändning.
Han gick upp till Louise och satte sig vid
fågelburen. De små kräken voro ruggiga och gamla,
och då Apostelns gälla snarkningar skuro genom
tystnaden, hoppade de till på pinnen. Ingenjören
gnuggade ansiktet med handflatorna.
Louise lilla, din gamla pappa är ett nöt.
Det är jag med, smålog Louise. Men det reder
sig ändå.
Och hon strök den lilla magra nacken och
hämtade in kaffe och en bit äppelkaka.
Till julen kom Abraham hem för att stanna en
vecka. Ingenjören var vänlig men en smula
förlägen. Han var rädd, att Abraham skulle fråga
efter »projektet Backarna».
Men Abraham hade annat att tänka på. Han tog
doktorn avsides och höll förhör. Elis Eberhard
svarade undvikande:
Jo, jo, farsgubben har magrat. Det är den
naturliga avklädningen. Människan är en lögn, ser du,
en fiktion. Men det går bara till en tid. Först
kommer skelettet fram. Det är så att säga en relativ
sanning, skelettet. Och till slut segrar den eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
